Jag träffade en speciell människa. Så osjälvsäker (vi norrlänningar älskar o-ord) i sig själv, men jag tror det bara var jag som förstod det.
Utåt sett – vacker, glad, framåt. Men jag såg fasaden rasa.
Jag såg hur han kom tillbaka från toaletten, fortfarande med tårar i sina ögon, utan att någon annan ens lade märke till det.
Och då förstod jag. En kärlek, nej! En själsfrände, ja. En som är precis som jag.
Och han betyder mer än vad jag någonsin kan berätta och förstå, någonsin. Själsfrände.
fredag 3 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar