Tillvaro, närvaro – samvaro

Mer konkret alltså. Mindre abstrakt. Jag som alltid vill vara hemlig.

Så: Fredagskväll med fint sällskap, lagom mycket vin och alldeles för mycket onyttigheter.
Kanske räcker det.
(Eller så kan jag förklara bekräftelsen i "Jag saknar dig lite". Dilemmat i att analysera mig själv. Svårigheten i att förstå, och min oförmögenhet att släppa kontrollen (jag skulle ju!). Men det gör jag inte.)

Nej, det konkreta fungerar inte för mig. Då tycker jag bättre om att detta:
"Tillvaro. Det är ett av mina favoritord kom jag nyss på."

När någon spontant börjar diskutera favoritord med mig, ptjah – behöver jag säga mer?
Jag kallar det en lyckad fredagskväll.