Förra hösten var blöt och kall. Då bodde jag ovanför järnvägen, hade öppen spis och högt i tak.Nu lånar jag min mammas säng och den är mjuk, men inte min.
Sedan förra hösten har ingenting hänt. Och ingenting händer nu. Den här staden är ett vakuum.
Men järnvägen kommer jag nog aldrig att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar