Cyklar hem genom staden och inser att jag älskar,
älskar alla dimmiga gatlyktor och ödsliga vägar.
Och det är
very loud
Med musiken som tröst behövs inga röster, ingen rörelse,
förutom jag. Framåt, bortåt, hemåt.
little by little
Nöjer mig med det lilla, som känns så litet,
bara för att jag sett det stora.
Ja, just i natt – det lilla gör inget.
Tomt och kallt är vackrare fulländad värme.
you gonna hear me cry
Det planlösa är borta för plötsligt lever jag i tiden då allt händer,
och alla viktiga frågor får svar och blir ihågkommna.
why
Hemma öppnar jag balkongdörren för helt plötsligt
känns tända ljus och elementvärme så fel.
Den fuktigt kalla nattluften ger mig allt jag vill ha.
very loud
tisdag 13 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar