Nu är veckorna innan snö och skogarna är mörka.
Vi gav oss ut på en kvällstur, jag och Hanna, och jag var hennes lugn och hon mina ögon.
Känner mig hel då, när vi delar på våra sinnen.
Sedan hem till tända ljus och tjocksockar och en tillfredsställelse som jag sällan har tid att känna.
Men det är bra så.
Det ska vara så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar