onsdag 17 februari 2010

När allt får vara som det är

Tänker lite på vad jag skrev i går. Om kärlek som inte finns.
Slår på på den Ultimata myslistan, som jag sällan spelar när någon annan är i närheten (om jag inte är full) men som passar perfekt när klockan är 06.22 och jag inte kan sova.
Får den där odefinierbara känslan som bara kan smyga sig på när det är natt eller gryning och som jag förknippar med Huset vid Havet.
Tänker att det är ganska fint det här, och att allt inte behöver finnas och vara äkta jämt.

Diskuterade lycka i dag, om att vi kräver för mycket, alltid strävar högre. Att vi har det för bra. Inte nöjer oss.
Vet inte riktigt om jag är sådan. Tycker att jag är bra på lycka. Bra på att se det fina med tillvaron. Strävar alltid uppåt, jovisst, men är duktig på känslor. Svenskt återhållsam, så klart, men samtidigt sprudlande – inuti.

Trivas. Njuta.
Och återigen: Rätt, just nu.
Nog räcker det bra långt.

Mer konkret? Ja, nog har jag blivit det.

måndag 15 februari 2010

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

Alla hjärtans dag, alltså. Vilket påhitt, vilket larv. Vilken kommersiell skit som bara ska få oss att köpa och konsumera...
Ungefär som julafton.
Som födelsedagar.
Och som midsommar – säg den som konsumerar mer pengar på alla hjärtans dag än på midsommar!

Att vara anti och ifrågasätta, spela cynisk... Nej, då är det bättre med en dörrklocka som ringer, en påse full av ingredienser och "Hej, nu ska vi baka kladdkaka".
Ingen äkta kärlek med översvallande känslor, inget kolla varandra djupt in i ögonen och rosblad och vackra dikter. Bara en fin gest, från ett hjärta till ett annat.

Det räcker så, eller som Silverstrålen så klokt säger: Rätt, just nu.