Kvällen innan tenta, och här sitter jag...

Metodstudier är nog inte så hemskt ändå. Hade nog nästan tyckt om det, om jag hade börjat plugga i tid. Och då menar jag plugg av den KVALITATIVA sorten (herregud!!).

Räddningen i dag blev Hanna, som alla andra dagar. Skogsturer gör mig alltid glad, särskilt nu när snön nästan är borta. Enda minuset är att det inte finns lika många galoppvägar längre.

I morgon, efter tentan, tänker jag rida ända upp på Hällomsberget. Jag har aldrig varit där, men Hannis kan vägen. Hon drar alltid ditåt när vi är ute och rider. Kanske gillar hon höjder lika mycket som jag.

Sedan laddar jag om. För det kommer ju alltid en omtenta.


En skogsglänta ovanför Kungsnäs. Foto: Joel Gustafsson

Från att märka ord till ren nyfikenhet

Fortsättning på förra inlägget: nu är gärningsmannen inte längre "mördare". I stället är det... Alex Schulman vi har att göra med? Eller Calle? Vilka andra medieprofiler åker runt på mopeder?

Okej... Ja... Det händer att jag läser deras bloggar.

En av mina stora laster: märka ord

Rapport från PM-skrivandet: Vi har handlat godis. Och förundras över aftonbladet.se's förmåga att se in i framtiden.

"Vi vill inte behöva ändra texten så mycket sen när någon av dom dör."

Jan Helin?
Vad säger du om detta?

Koktid: mycket mindre än två timmar

Ni som har gått på dagis kanske kommer ihåg den där avslappningsövningen då man skulle vara en spaghetti. Eller var det bara i Granloholm vi körde den grejen?

I alla fall så var den rätt simpel: när vi var avslappnade så var vi "färdigkokta", när vi inte var det så var vi "okokta". Vi barn var finurliga, vi spände oss alltid lite i början för att vi skulle bli klassade som "okokta". Varje dag gjorde vi det, trots att vi inte kan ha vunnit så mycket på det. När vi var "färdigkokta" fick vi ju faktiskt gå och leka vad vi ville! Smart?!

Jag kommer i håg att jag började köra min egna grej. En dag blev jag plötsligt "överkokt"! Så avslappnad och slapp att jag inte kunde resa mig. Fröknarna tyckte att det var påhittigt, men min överkokt-grej fick aldrig samma genomslagskraft som okokt-grejen. De andra barnen hängde aldrig på. Deras mammor kanske alltid gav dem perfekt kokad spaghetti?

I vilket fall så känner jag mig sådär otroligt överkokt just nu. Har ingen kraft någonstans. Två mil cykel och en timmes ridning (plus allt stallarbete) var lite mer än mina benmuskler och taskiga kondition klarade av.






Just nu känner jag mig som en överkokt spaghetti

Låt mig presentera en av mina bästa vänner

Joel (bakom kameran) och Hanna (på fyra ben) kom inte så jättebra överrens. Jag, jag var nöjd.

Det här är Hanna. Hon är sju år och på många sätt en typisk nordsvensk. När det gäller att ta sig fram i kuperad terräng är hon en pärla. Varken lera, vatten eller drivor med snö stoppar henne.

Däremot är soptunnor, brevlådor, kor och skidor riktigt farliga. Den där skottkärran som hon går förbi varje dag bits och det värsta som finns, enligt henne, är att behöva stå stilla.

Hanna gör mig lycklig.

Foto: Joel Gustafsson

Din Tur har svaret på allt

Om exakt sex år och två dagar blir jag vuxen.
Alltid bra att veta.

Skillnad mellan nyheter och nyheter.

Min arbetsplats: 0 ------------------ Joels arbetsplats: 1

Så går det när datorerna tar över jobbet.

"Höjdpunkterna" på facebook fungerar ju sådär, om du frågar mig.

Byn som en gång var mitt hem

I mina barndomstrakter och allt är sig likt; sol och nyfödda lamm.
Helt plötsligt känns Norrland som en väldigt dålig idé.

Krya på dig och glad påsk

I dag är jag sjuk.

Skulle egentligen ha stuckit till hästen nu för att se till att hon fick sin mat. Skickade ett sms till hästens ägare, där jag skrev att jag inte pallade rida, men att jag självklart fixade allt kringjobb.

Fick tillbaka: "Ligg kvar i sängen du, jag åker ut. Krya på dig och glad påsk".

Och självklart blev jag nöjd. För så lockade var det ju inte att dra till Hannisen med tio kilo snor i näsan.
Sedan kändes det... tomt. Ovant.
Lite "Vadå, jag har ju ansvar för den här hästen, och nu slipper jag det. Går det? Va?".

Som om hela min existens har rubbats lite.
Vet inte om någon, förutom ni tappra hästmänniskor kan förstå det här.
Men jag känner mig nästan stulen på något. Löjligt, va?

(OBS: Hästen på bilden har inget med texten att göra)

Nu blir det nytt här.
Mina ord är faktiskt ganska häftiga, de också.