Självförtroende-boost för en idiot

Självförtroende är en konstig grej. Upp och ner av konstiga anledningar mest hela tiden.
Så dumma saker jag bryr mig om. Så konstiga ord jag tar åt mig av.

Men nu är det uppåt i alla fall. Jag gör tydligen ett bra jobb.
Fast jag känner mig som en bortkommen idiot när det ringer politiker som skriker för att vi har skrivit så dumt i tidningen.
"Näe, vadå? Jag är 20, färsk, kan ingenting, fattar inte hur dom kan sätta mig som nattchef när jag knappt är myndig. Fel i rubriken? Näe, jag vet inte."

I stället:
"Jaha, jamen oj, det lät ju inte alls bra och OJ ska du anmäla dom och ja jag förstår ju dig och BLABLABLABLA, vänta så får du prata med min kollega."

Sedan lyckas jag få fram efternamn som reportern missat och sätta ettarubrik och göra löp, göra en massa sidor och diskutera med nyhetschef och ändra alla korrfel.
Då är jag en ganska bra idiot igen.

För nio månader sedan visste jag knappt vad en journalist var.
Jag är nog ganska bra, ändå.