Går vidare, på riktigt.

Nu är det slut.
På saknad och sorg och ont i magen.
På lycka, glädje och fåniga fniss.

Borde kännas mer. Borde skrika och slåss och fråga stjärnorna.
Men nej.
Tycker om kylan på något vis. Tycker om lukterna i min lägenhet.
MIN lägenhet.

Och när feberyran försvinner, då tar jag tag i mitt liv.