Kylan är här nu.
Just nu är jag 200% med heltidsjobb och skola. Inte konstigt att jag kraschar när jag väl kommer hem, inte konstigt att mina stora tankar ser så små ut när jag väl skriver ner dem.
Snart kommer snötäcket och lägger sig, bäddar in staden och mig.
Jag vet att tankarna blir så mycket starkare då, att orden börjar gnistra då, de också.
Därför tar jag lite paus nu. Och kommer tillbaka sen, när den där sagolika tystnaden, som bara existerar precis efter ett mycket kraftigt snöfall, är här. För ja, jag kan bara skrika i tystnaden. Bara springa i stillhet. Kontraster är det som skapar magi.
Tills dess slår jag på elementen och väntar på honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vackert skrivet som alltid!
Som svar på din kommentar hos mig så läser jag samhällskunskap med språkinriktning (svarar här så inte lika många kommer läsa det. Jag vet egentligen inte varför jag leker anonym, för om någon som kände mig skulle läsa bloggen skulle de direkt förstå att det är jag. Men men.)
Skicka en kommentar