I ett hus på en ö

Allt började med de blodröda väggarna. Fyra lager färg krävdes för att få den perfekta nyansen och än i dag har jag kvar ett par slitna byxor med färgstänk på.
Så småningom kom de där väggarna att betyda allt för mig. Så mycket de fick höra och stå ut med. Jag grät och skrek men väggarna förblev tysta. Berättade inte för någon. Som en tyst överenskommelse mellan två ting. Det var en fin tid.

Sedan gick allt så fort. Mitt hjärta blev blodrött, det också. Och så kom den där natten då ena väggen fylldes med rivmärken. Den intorkade färgen satt kvar länge under mina naglar. Kan fortfarande känna den klibba. Någonstans där började det gå utför.

Hur det slutade?
Jag flydde, flyttade och återvände aldrig.
Ser tillbaka med gråt och skratt på samma gång.
Förvarar byxorna med färgstänk på längst in i garderoben.