Det här med att ha ett distansförhållande tär verkligen. Nu tycker jag i och för sig att vi klarar det ganska bra, men en del dagar är det så svårt.
Som i dag: När Jolly är lite måndags-nedstämd (Skulle jag också varit om jag hamnade på SvD:s näringslivsbilaga!) och jag trött som en gnu efter bilage-jobb hela dagen. Då hade det varit skönt att kunna krypa ner framför soffan tillsammans, se på Familjen Bonnier och skratta åt att Daniels mamma pratar precis som Daniel.
Men nej. I stället: telefonsamtal som gör att jag bara saknar mer. Frustration. Och en stor jävla suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar