Projekt komma-i-form

Slutkörd, utmattad, benen värker, lungorna skriker. Nedanför en backe, oändlig, stannar vi upp.
– Nu springer ni uppför den här backen allt ni har, så kan vi gå en bit sen, säger HON.
Jag och Hella kollar på varandra. Nickar. Bestämmer oss.
Sedan springer vi. Allt vi har. Vilket kanske inte är så mycket. Men ändå.
Väl uppe på krönet känner jag hur döden är nära. Hur världen blir suddig, diffus. Ser på Hella. Vi flåsar inte längre, nu är det andetag som om vi höll på att drunkna som gäller. En enda tanke håller mig uppe: nu får jag vila lite. Nu får jag äntligen vila.
– Jag skojade bara. Nu springer vi igen, säger HON.

HON är född till att bli diktator.
I morgon blir det samma runda igen.