Dagens lektion: Konsten att bli vän med en häst

Borstar är ett perfekt kli-redskap för en häst.

Foto: Kristin Hörnfeldt

Att umgås med hästar är bland det bästa jag vet, just för att förhållandet är så enkelt.
För att det överhuvudtaget ska kunna vara möjligt så måste jag vara ledaren, jag måste ta kommandot hela tiden. Vissa tycker att det är grymt, att de vill se sin häst som sin vän, som de ska vara jämlik.

Men här är en sanning: hästar fungerar inte så. Någon ska vara flockledare, vara ranghög och är det inte du... Ja då får du stå ut med att din häst styr dig. Jag väger 55 kg. En normalstor häst ca 500 kg till. Att låta hästen ta kommandot är farligt, dumt, ohälsosamt.

Och visst kan man vara vänner ändå, men på hästens villkor. Hanna vet att jag bestämmer, ser mig som en ledare, någon som gör henne trygg.
Och där har vi vänskapen. Kliar jag henne, kliar hon tillbaka, men använder bara läpparna. Hon älskar att bli borstad på mulen. Kliad på knäna. Efter en ridtur är det bästa hon vet att lägga huvudet i min famn.
Allt det här skulle hon aldrig kunna göra om hon inte var lugn och avslappnad, om hon inte såg mig som en ledare.

Vänskap på människovis är det inte. Och ibland blir jag helt galen när hon inte vill lyssna på mig. Men jäklar vad häftigt det känns att få förtroende av någon som väger ett halvt ton mer än mig själv!