Överraskad av lättjan

Med en blick så genomträngande att till och med jag måste vika undan.
En sönderblekt lugg blir räddningen men jag gömmer mig inte, bara hämtar andan.
Så svårt att tänka när du kan höra varje hjärtslag och andetag.

Jag passar på när sömnen är nära, eftersom ord har en tendens att vara viktigare då.
Lättar på låset, lättar från marken och sliter med mig allt.
Kommer aldrig falla så länge jag håller i mig.

Släpper sedan och inser att det gör detsamma.
Viktiga saker finns kvar – ändå.