Brus eller Bruce

Ett ord som kan sammanfatta allt: testbild.

En testbild finns ju där för att man ska kunna ställa in tv:n, i väntan på att ett program ska börja sändas. En relik från det förflutna då man var tvungen att vrida på rattar och sitta blickstilla i soffan för att undvika onödigt brus.
Sedan slog det aldrig fel: så fort det där programmet man längtat efter kom blev det snöstorm och bilden var väck. Fastän man kollat testbilden timmar i förväg. Ja, jag har faktiskt levt på en sådan tid, med en teknikkonservativ mor undrar jag ibland om jag är sisådär en tjugo år äldre än vad jag egentligen är.

I alla fall: testbilden ska man alltså inte se på. Den bara finns där, och i dag har den faktiskt ingen mening alls. Att fastna vid den är idiotiskt, meningslöst. Och det visste jag ju från första början...
... ändå stannade jag där ett tag. Bara för att det på något vis var så vackert. Perfektion i dess mest kaotiska form. Ett lugn när allting annat gick sönder.

Men att stanna kvar? Nej, det hade jag aldrig klarat.
Förresten tycker jag inte ens om att se på tv.