Färglösa färger

Förfärligt vad osammanhängande jag blivit.
När inte ens jag förstår vad jag skrivit, då har det nog gått lite för långt.
Dags att ta ner det på en (mer) konkret nivå.

Ord, alltså. Jag har en otrolig ord-fetish. Letar alltid efter fascinerande beskrivningar och originella meningsbyggnader.
Hittar – och förälskar mig i orden, och personen bakom också för den delen. Sådana förälskelser är flyktiga, och i de flesta fall dumdristiga. Men ändå ganska oskyldiga.

Att bara skriva saker rakt upp och ner – jag kan inte förstå det, har aldrig gjort. Finner människorna bakom dessa meningslösheter lika menlösa som deras ord. Vilket säkert är fel.
Nyårslöfte nummer två: vidga mina vyer lite. Inse att vissa människor fascineras av ord, som jag, och andra bara ser dem som ett sätt att kommunicera. Inse att dessa andra inte är sämre människor för det.

Nyårslöfte nummer ett? Inte äta kött. Löjligt enkelt.