Jag viskar nu, blundar, andas tungt med hög puls.
Vaknar sjöblöt men vill bara närmre, bli varmare, koka.
Fingertoppar som känner allt.
Du sover nästan, med trygga armar och fladdrande tankar.
Letar yrvaket efter samma sak som jag, ler men förlöjligar inte.
Låter mig komma nära.
Kanske springer jag snart, rusar bort eller hem. Kanske stannar jag och upptäcker precis det jag behöver. Stannar, och hittar mig själv.
Längtar inte, saknar inte, men känner kylan när du går. Trasslar in mig i din lukt och sover oroligt resten av morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar