Ibland håller till och med världen andan

Jag älskar när nätterna används till annat än sömn.
När mörkret delar sig och staden börjar prata, utan motorljud och vardagsstress.
Nätterna blir mina och jag omfamnar dem, ser på mörkret och förstår: där finns allt.

Jag tycker om att höra andetagen av tusen sovande människor, blir fridfull av att pulsen är så låg, drömmarna så mjuka. Själv är jag vaken, övervakande.

Tycker om lugnet som äntligen har kommit, inte en dag för sent.